Fulla av kärlek, starstruck och 14 år
Jag har insett att jag inte kan lura mig själv längre. Det finns en artist som jag älskar som jag alltid intalar mig att jag inte alls bryr mig om. En man vars musik får mig att gråta och vars leende smälter mig som vax. Varje gång lämnar jag hans närhet med ett fånleende och magen full av värme.
Han bor i min dator också men jag hälsar sällan på. Det är inte samma sak.
I dag la han sina armar om mig mer än bara metaforiskt och jag rodnade och tindrade som en tonåring. Jag har såklart ingen kamera med mig och har inte duschat på 3 dagar. Han såg mig i ögonen och höll dem där.
Jag gick därifrån med hans namnteckning på min biljett när det slog mig att vi skulle behöva skicka in biljetten för jag jobbar och biljettpriset ska ersättas. Så jag vänder om och drar upp min bok med ett ursäktande fnitter och stammar fram en förvirrad förklaring om staten och pengar. Den lilla coolhet jag hade slingrar iväg över stengolvet.
Och utan coolhet eller värdighet vänder jag om en tredje gång, skrapar med foten och viskar ”det jag egentligen ville ha var en kram…”
Men det jag egentligen ville var att sätta mig ner med honom och berätta hur jag bröt ihop när jag hörde hans låt Elegi första gången. Hur det kändes som om han sjöng om det som hände mig den hösten. Hur alla detaljer stämde och hur ont det gjorde.
Kanske borde jag skriva ett brev. Kan man göra så? I så fall ett riktigt brev på ett papper och med ett frimärke. Får man svar på ett sånt brev? Spelar det någon roll?
Ja! Det är klart du ska skriva ett brev! På tjockt fint papper med sirliga bokstäver och det är klart du ska skicka det. Vad spelar det för roll om han svarar? Eller jo, det är klart det spelar roll, men jag tror ju att det är precis rätt artist att skriva ett sånt brev till. Och skulle han nu inte hinna med att svara, eller veta vad han skulle säga, så har du ju i alla fall skickat det.
Och Grattis hjärtat. Vad häftigt. Och vad mycket mod det måste ha krävts för att säga att du egentligen ville ha en kram. Jag är imponerad.
Hurra! Hurra!
Otroligt bra skrivet måste jag säga. Jag har själv inte träffat honom men tror att jag skulle vara lika fnittrig som du. Är avundsjuk nu.. riktigt avundsjuk.. :)
SV: oh va bra skrivet ! Jag förmodar att det är Winnerbäck, jag älskar honom också men har aldrig träffat honom och de gör mig lite nere. Rubrikerna är ju förstås från Winnerbäck.
