Nu ska vi se hur dålig Twilight är. Vi förväntar oss att sitta i salongen och utbrista "va mäh nä så var det inte i boken" i varannan scen.
Jag är inställd på att den suger.
Lite som Stockholms lokaltrafik. Jag satt fast på Karlberg i en timme igår kväll på väg till jobbet. Lite så där lagom roligt att komma så mycket försent till jobbet även om det inte var något jag kunde göra något åt.
Just nu på 4an går det ett program om folk som köper naturtrogna bäbisdockor. Jag tycker det mer ser ut som barnlik och att det är så otroligt läskigt *rys*
Väldigt mycket läskigare än de som köper vuxendockor, de är ihop med, av någon anledning.
Jag har insett att jag inte kan lura mig själv längre. Det finns en artist som jag älskar som jag alltid intalar mig att jag inte alls bryr mig om. En man vars musik får mig att gråta och vars leende smälter mig som vax. Varje gång lämnar jag hans närhet med ett fånleende och magen full av värme.
Han bor i min dator också men jag hälsar sällan på. Det är inte samma sak.
I dag la han sina armar om mig mer än bara metaforiskt och jag rodnade och tindrade som en tonåring. Jag har såklart ingen kamera med mig och har inte duschat på 3 dagar. Han såg mig i ögonen och höll dem där.
Jag gick därifrån med hans namnteckning på min biljett när det slog mig att vi skulle behöva skicka in biljetten för jag jobbar och biljettpriset ska ersättas. Så jag vänder om och drar upp min bok med ett ursäktande fnitter och stammar fram en förvirrad förklaring om staten och pengar. Den lilla coolhet jag hade slingrar iväg över stengolvet.
Och utan coolhet eller värdighet vänder jag om en tredje gång, skrapar med foten och viskar ”det jag egentligen ville ha var en kram…”
Men det jag egentligen ville var att sätta mig ner med honom och berätta hur jag bröt ihop när jag hörde hans låt Elegi första gången. Hur det kändes som om han sjöng om det som hände mig den hösten. Hur alla detaljer stämde och hur ont det gjorde.
Kanske borde jag skriva ett brev. Kan man göra så? I så fall ett riktigt brev på ett papper och med ett frimärke. Får man svar på ett sånt brev? Spelar det någon roll?
Hm... Jag har precis läst klart den och det var väl inget mästerverk direkt men jag tror att mycket går att skylla på översättning. Den är nämligen hemsk. Man kan baklängesöversätta den tillbaka till engelska och då kan man ana känslan författaren försökte få till i den manliga huvudkaraktärens repliker. Vilka bara blir märkliga på svenska.
Jag har träffat flera såna killar men de visade sig alltid vara psykopater - aldrig vampyrer. Typiskt.
Men jag tänkte ändå gå och se filmen snart. Det finns ju inte en chans att de lyckas filmatisera den på ett vettigt sätt.
När vi ändå pratar vampyrer.
Varför ser Bill so droopy ut? Jag börjar lessna på det. Har han tagit lektioner av Angel eller vad är det frågan om?
Och varför tackar hon nej till Bills blod när hon är helt sönderslagen, Töntigt.
Jag skulle gnälla vid minsta huvudvärk eller träningsvärk
- "men Biiiiill kom igen jag har ont"
Å du ljuva frihet. moahahaha hur kommer det sig att alla hans svenska repliker alltid låter så onaturliga?
Bäst på youtube just nu och mer lika karaktärerna i boken än i den riktiga filmen!
Jag måste sluta bli så arg hela tiden. Det kan inte vara nyttigt. M har fått ett nytt jobb som hennes assar såklart följer med på. Idag satt jag och pressade undan adrenalinet på jobbet. Det finns ingenstans där jag kan vara utan att vara i vägen, ingenstans där jag är välkommen känns det som.
Det finns en liten skrubb med en personaltelefon för privata samtal och en dator som jag kommit på att jag kan stjäla internet från men nu sitter det en otrevlig liten tjej där. Jag fick sån lust att fråga hur gammal hon var typ 17 eller? Bitch.
När jag frågade hur länge hon skulle sitta där sa hon "länge" jaha tack så djävla mycket. ska du "ut" sen eler? Idiot.
så jag frågade hur länge länge var och då sa hon att det var länge och sen skulle det komma andra. Jag önkar jag hade frågat vad hon jobbar med. Hur länge kan hon sitta där och privatsurfa på jobbet? Hon slog igen dörren och låste om sig. Märklig puckotjej.
Jag undrar om något av de här uttagen går att koppla upp sig på internet med om man har en kabel...
Jag får ta med mig en och prova någon dag.
Tror ni inte att hon sen lämnade rummet men stängde dörren och lät skylten visa upptaget hela dagen trots att det var ledigt...
dagens nakenbild
Dessutom åååh nu blir det inget true blood på jättelänge *surläppen ut*
Jag tittar på den kanske inte så fantastiska filmen 'transporter 2' men den innehåller i alla fall ett par fantastiska skor!
Någon sa till mig att de som gjort filmen 'låt den rätte komma in' har sagt att de kräver att IPRED ska antas. Nu känns det inte längre så roligt att gå och se den på bio.
Det vore olustigt om bolag skulle få börja agera sin egen polis.
I natt hoppas jag att jag slipper drömma mardrömmen om en skedmördare ombord på en rymdbas igen.
Jag har hittat en så roligt sida som jag misstänker kommer att sluka så mycket av min tid framöver scrapblog.com
Och en helt underbar affär som jag misstänker kommer att sluka så mycket av mina pengar framöver. Den ligger i Mölnvik på värmdö. Det är dessutom världens trevligaste kvinna som driver butiken. Och man kan känna att varje pryl är utvald av henne för att hon tycker att just den är vacker.
Och där hittade jag vad jag vill ha i julklapp! Ja själva snörhållaren!
Jag hittade också de här lådorna som jag har några hemma som jag räddade när Bengt slängde ett gäng. Gissa vad de kostar i butiken?
1830 kr. Känns som om jag kanske borde ha räddat några till...
I lördags tyckte jag att jag var hur snygg som helst. Jag gled omkring med min snygghet och allt var sockervadd, glada barn och rena tänder.
Men idag får jag se en bild där jag ser ut som om jag legat 24h i ett vattenfyllt dike och svällt upp till ett vitgrått svampigt grodan boll-lik. Kursen på alla fina komplimanger jag samlat störtdök genast. De hade inte en chans att stå emot en dålig bild på internet.
Vi var igen och mätte storleken på ringarna. Den här gången fick vi ett datum för när de ska vara klara.
Jag förstår att våra vänner är förvirrade och inte vet om de ska gratta eller inte. Gratta på men vi är inte förlovade än. Daniel har sagt att han vill fria och då får han göra det.
Vänner, havrebollar och folköl. Vad mer behöver man?
Jag gick en folkölsrunda och fick visa legg i butiken. Blir lite glad varje gång tills jag inser att det faktum att jag blir glad betyder att jag är gammal men sen blir jag glad igen över att det bara är jag som vet det.
Finns det något mer stereotypt än sushi till lunch och en chai-latte på Vetekatten?
Så här kul är det i Stockholm...
(ja jag vet man skulle kunna tro att den här bloggen handlar om Carro )
Ibland älskar jag mitt jobb, som när jag inte behöver jobba. Det finns nästan alltid någon som vill byta pass. Nu kommer det att bli en tung söndagsmorgon men det kommer det att vara värt även om jag är dödsnervös inför torsdagen...
Carro har berättat för mig hur jag bör lägga upp mitt liv så nu är det bara att köra och skylla på henne om det skiter sig. Det känns bra.
Så första punkten på listan är körkort. Hur svårt kan det vara?
En annan sak. Snöblandat regn? Inte ok.
Jag undrar om det verkligen stämmer att mormoner tror att de kommer få en egen planet att styra över med sin fru om de har ett lyckat äktenskap i det här livet?
Dagens nakenbild:
jo jag vet man ska inte klä ut sina djur men det här är den enda tröjan hon gillar...
Ikväll tittar jag, mot bättre vetande, både på ett pinsamt program om pinsamma människor på chartersemester * rys * och insider.
Dagens utmaning, hel men rensad frusen bläckfisk, resulterade i 2-minuts bläckfisk i siciliansk livvaktsstil även om det inte tog 2 minuter och receptet inte följdes... eeh alls faktiskt.
Men det blev gott, bläckfisk, vitlök, persilja, oliver, pinjenötter, olivolja och tomatsås med coscos till.
Travelin' soldier av Dixie chicks får mig att gråta varje gång, till och med till en video gjord i Sims, så jag sitter här och snyftar en stund innan jag rör mig till jobbet.
Margot Wallström tjänar tydligen 210 000 kronor i månaden. Det vill jag också göra.
När 21.30-Karin frågar henne vad hon gör med pengarna blir Margot stött och tycker att det är hennes ensak. Men är det så konstigt att intervjuaren i ett samtalsprogram är nyfiken? Hon klämmer tillslut ur sig att hon faktiskt har hus och familj.
Men det är väl kanske en öm fråga för en socialdemokrat, att på en månad tjäna lika mycket som ens väljare gör på ett år.
Ge mig den lönen och jag lovar att berätta för er vad jag gör med pengarna.
Sen tittade jag på Halal-tv. Jag gillar Halal-TV. Men jag gillar inte vår jämställdhetsminister. Hon ger ett fegt intryck även med politikers mått mätt. Hur skönt är det med en jämställdhetsminister som vägrar ta ordet feminist i sin mun som om det vore ett fult ord.
Och på frågan om vad hon mest höll med om; att det inte borde vara någon skillnad mellan män och kvinnor eller om det kvinnliga
bör statushöjas backade hon, ja rent fysiskt backade, och upprepade sitt mantra "jag är liberal, jag är liberal, folks lika chans efter egen förmåga"
Jag blir provocerad av dumliberalers naiva inställning till människan. Jag antar att det gör mig till en misantrop?
nakenbild
för övrigt kom jag osökt att tänka på vad vi slog fast i en improvisation en gång.
"Män är de långa och kvinnor föder barn" ( läses med rörelser och på illa dold skånska för bästa effekt).
Den unga guden Carro var i Hallunda - jag var i hallunda. Livet lekte. Det fanns fantastiska wraps och öl. (tusen tack Carro!!!)
Det fanns även ett antal teaterföreställnigar.
Intet ont anande satte vi oss för att njuta prisbelönt kultur. När det pågått i ca 30 min var vi båda synbart plågade och när det kom fram att föreställningen skulle vara i en och en halv timme var flykten ett faktum.
Men vi hade gått över scengolvet för att komma till våra platser... Jag förbannar mig själv som lyssnade på biljettjejen och såg till att vi satte oss där.
Väldigt diskret och med friheten så nära att vi kan känna lukten smyger vi från våra stolar, efter mycket sneglande, mot nödutgången på den sidan vi sitter..
Försiktigt lirkar vi upp den första dörren och låter den gå igen bakom oss för att inte störa. Bara ett dörrpar mellan oss och friheten. Hej ropade vi glatt från bäckkanten.
Man skulle lätt kunna tro att en nödutgångs syfte skulle vara att erbjuda en väg ut.
Dörrarna satt tvärfast och efter en noggrann undersökning insåg vi att dörrarna inte skulle gå att få upp. Något nedslagna erkände vi oss besegrade och vände oss mot dörren in i salongen igen.
Där handtaget borde ha suttit satt... ingenting... vi var fast.
Som tur var var vi inte ensamma om att vilja fly för efter ett tag öppnades dörren.
När vi förklarade att det inte gick att komma ut där, utan bara att bli fast i det lilla lilla utrymmet mellan dörrarna, verkade hon stanna upp och överväga om det inte är värt det istället för föreställningen ute i salongen.
Det hela slutar med att vi tre kryper under publiken mot dörren vi en gång gjorde misstaget att komma in genom.
Jaha nu har jag valt ett namn till min blog -Enbart Emma som självklart anspelar på Just Jack! *handrörelser*
Igår var jag på naturhistoriska och såg deras utställning rainbow animals. Själva utställningen är ganska liten men rolig även om det mest är några uppstoppade djur, valpenisar och textrutor ( Visste ni att delfiner ibland har sex i andnigshålet? ).
Samtidigt är den mer än välkommen och värdefull, hur kul är det inte att få en hel väska full med verktyg att sänka mitt absoluta hat-argument ”Det är inte naturligt” med?
Efter det gick vi på en föreläsning i samma ämne. Själva föreläsningen var helt ok och jag fick bland annat reda på att eskimåkvinnorna kan ha flera älskare, att räkor skiftar kön och att objektprägling kan göra fåglar homosexuella.
foto: Staffan Waerndt, Naturhistoriska riksmuseet
Det som var mindre roligt var bråket jag hamna i med vaktmästaren eftersom vi inte fick sitta var vi ville i föreläsningssalen, trots att det var onumrerat och vi hade betalat lika mycket för våra biljetter som alla andra.
Varför?
För att mitt sällskap satt i rullstol. Tydligen var vi en stor säkerhetsrisk och varannan mening ur hans mun var ”tänk på göteborg för 10 år sen”. Jag försökte kontra med att min vän väger runt 30kg och att jag därför inte riktigt ser ett problem förutom honom. Börjar det brinna slänger jag henne över axeln eller om det bara småpyr någonstans tar vi de låga långa trappstegen med stoleni rask takt.
Jag kunde ha köpt att själva stolen var i vägen för ev utrymning men vi sa att hon kunde flytta över i stolarna och ställa stolen i garderoben men nej det fick vi absolut inte göra.
Det var alltså inte något problem för oss att röra oss i lokalen utan vi fick inte. Grattis Stockholm. Världens mest tillgängliga stad min rumpa.
Vi lyckades i alla fall skrämma några muséeanställda "kofta och stort halsbands"-kvinnor som med pannan i djupa veck och skam i ögonen lovade att ”ta upp frågan”.
Det hela slutade med att vi ändå snällt fick sitta längst bak i salen, bakom den sista stolsraden med fnissande högstadietjejer och kisa som två närsynta surikater hela föreläsningen trots mitt utbrott om andra klassens medborgare och hot om aftonbladet.
Frågor som väcks:
- Om föreläsaren sitter i rullstol, vad gör man då?
- Får vi eg titta på resten av utställningarna? Om det börjar brinna får vi ju inte ta hissen och hur konsekvent vore det att låta mig baxa/bära ner henne då?
- Om det kommer en person med en muskelsjukdom som går väldigt dåligt, hur gör de då?
Jag blir så sugen att smyga dit och märka upp alla rader med” CP-fritt” , ” invalidförbud” och ”Handikappade och andra oönskade element längst bak i salen tack”
