Plusen

Oj vilken dag. Lokala centrum, provkörning till förlossningen, babyland och ikea. När jag ser det nedskrivet ser det inte så mycket ut men jag är helt slut.
Mina fogar börjar kännas nu men det är ju rätt lagom iom att det är nu bäckenet behöver vidgas men efter den här dagen när jag klev ur bilen hemma och kämpade mig upp för trappan tänkte jag på alla er som har haft foglossning halva/hela graviditeten.  Stackars er om ni känner så här i flera veckor!

Magen spänner, bebisen har aerobicspass och borrar sig ner i bäckenet.

Det kände dock väldigt skönt att reka förlossningen, speciellt iom att det dröjde lite innan de svarade på porttelefonen. Hade det hänt när det var "skarpt läge" hade jag blivit galen men nu kan jag räkna in den risken och ta det lugnt. Vi fick komma upp på förlossningen och det kändes också väldigt bra att fått titta in lite. Vi fick också veta att om man har onda värkar när man kommer så kommer det ner uska och möter en. Det känns bra.

På Ikea köpte jag en plaststol så att jag kan sitta i duschen under latensfasen 
En bokhylla till barnrummet och en massa billiga kuddar att pallra upp mig med på natten 

Jag har kommit fram till att jag antagligen vaknade flera gånger om natten av halsbrännan. Jag provar losec mups (det står mups på paketet) nu innan jag går och lägger mig och det har halverat mina nattliga toabesök!  (dvs jag vaknar inte längre av halsbrännan vilket gör att när jag vaknat känner att jag måste kämpa mig ur min hög av kuddar för att gå och kissa)
Den har inte helt eliminerat halsbrännan men det är mer under kontroll nu. 

Jag har även kommit på att en handledsskena på ena handen räcker för att lindra Karpaltunnelsyndrom i båda händerna.

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5809000.ab

Vi gick profylaxkurs i mellandagarna och är jättenöjda!
Vi gick profylaxgruppens kurs med Mickan som föreläsare. Hon var en otroligt duktig föreläsare, skapade bra stämning, pedagogisk, rolig, självutlämnande, realistisk, trygg och verkade tro på och gilla vad hon gör.

Nu ska vi bara öva hemma. Det är svårare än jag trodde måste jag erkänna. Jag får ju ont när bebisen gräver sig nedåt med huvudet och varje gång kniper jag först ihop med ansiktet istället för att andas 
Och idag slog jag tån i sängbenet och drog upp axlarna och skrek aj aj aj tills jag kom på att jag skulle passa på att andas 
Men vi lärde oss olika andningar, hur man fysisk kan försöka möta smärtan, hur man markerar värkvilan så man tar tillvara på den och massage men framför allt har vi nu en beredskapsplan där vi båda vet vad vi ska göra. Vad som är mitt jobb (andas och slappna av) och vad som är Daniels jobb (resten) 
Daniel vet bättre nu hur han kan stödja och hjälpa mig. Bara en sån sak att vi provat hur han kan vara nära i en massa olika ställningar och vad/hur han skulle kunna säga. Vad som skulle kunna funka på mig och vad som antagligen inte fungerar. Jag och Daniel har hittat målbilder, delmål och mentala bilder som förhoppningsvis kommer att hjälpa oss under förlossningen.
Vi fick också hitta våra krystmuskler 

Man kan ju aldrig vara riktigt redo för sin första förlossning men nu känns det som om jag i alla fall lite mer om vad jag kan förvänta mig, jag har lite punkter att sikta på och några tekniker att ta till.
Jag ser mest fram mot latensfasen som jag faktiskt känner mig trygg inför och förväntansfull.
Men när huvudet ska ut, genom "polokragen", känns fortfarande lite skrämmande men jag har det som ett delmål att när jag känner att "näe nu går det inte mer! Jag vill inte ha något barn jag vill ha en kattunge istället. nu går jag hem!" (vilket är vanligt när man är där) så är jag på toppen och det kommer bara bli bättre och det är inte så långt kvar. Då har jag nästan vunnit 

Framförallt känns det bra att ha gått kursen tillsammans och öva tillsammans. Vi är ett team med samma "språk" och samma mål.