Snart på upploppet
Det är så kort tid kvar av graviditeten nu. Jag trivs just nu väldigt bra med att vara gravid. Det känns väldigt mycket som "jag", att det här är mitt naturliga tillstånd.
Även om jag inte längre kan gå längre sträckor för då krampar magen ihop och all oro så har jag nästan lite "söndags-ångest" (ett uttryck vi använde mycket i lumpen, det är den ångest som infinner sig på söndagen när man inser att man måste sätta sig på tåget till Boden igen. Den kan även komma tidigare, så tidigt som på fredagen
) över att bf kommer tågande i expressfart. Inte för att jag är rädd för själva förlossningen utan för att graviditeten kommer att vara över.
Känslan jag har inför förlossningen är ändå lite förväntansfull. Det är lite samma känsla som att planera att skida över nordpolen, man vet att det kommer att bli jobbigt men samtidigt häftigt och spännande...
Någon som förstår?
Även om jag inte längre kan gå längre sträckor för då krampar magen ihop och all oro så har jag nästan lite "söndags-ångest" (ett uttryck vi använde mycket i lumpen, det är den ångest som infinner sig på söndagen när man inser att man måste sätta sig på tåget till Boden igen. Den kan även komma tidigare, så tidigt som på fredagen
) över att bf kommer tågande i expressfart. Inte för att jag är rädd för själva förlossningen utan för att graviditeten kommer att vara över.Känslan jag har inför förlossningen är ändå lite förväntansfull. Det är lite samma känsla som att planera att skida över nordpolen, man vet att det kommer att bli jobbigt men samtidigt häftigt och spännande...
Någon som förstår?
Kommentarer
Postat av: karin
Jag förstår! Men det visste du redan att jag skulle säga. :)
Trackback
