Profylaxkursen
Vi gick profylaxkurs i mellandagarna och är jättenöjda!
Vi gick profylaxgruppens kurs med Mickan som föreläsare. Hon var en otroligt duktig föreläsare, skapade bra stämning, pedagogisk, rolig, självutlämnande, realistisk, trygg och verkade tro på och gilla vad hon gör.
Nu ska vi bara öva hemma. Det är svårare än jag trodde måste jag erkänna. Jag får ju ont när bebisen gräver sig nedåt med huvudet och varje gång kniper jag först ihop med ansiktet istället för att andas
Och idag slog jag tån i sängbenet och drog upp axlarna och skrek aj aj aj tills jag kom på att jag skulle passa på att andas
Men vi lärde oss olika andningar, hur man fysisk kan försöka möta smärtan, hur man markerar värkvilan så man tar tillvara på den och massage men framför allt har vi nu en beredskapsplan där vi båda vet vad vi ska göra. Vad som är mitt jobb (andas och slappna av) och vad som är Daniels jobb (resten)
Daniel vet bättre nu hur han kan stödja och hjälpa mig. Bara en sån sak att vi provat hur han kan vara nära i en massa olika ställningar och vad/hur han skulle kunna säga. Vad som skulle kunna funka på mig och vad som antagligen inte fungerar. Jag och Daniel har hittat målbilder, delmål och mentala bilder som förhoppningsvis kommer att hjälpa oss under förlossningen.
Vi fick också hitta våra krystmuskler
Man kan ju aldrig vara riktigt redo för sin första förlossning men nu känns det som om jag i alla fall lite mer om vad jag kan förvänta mig, jag har lite punkter att sikta på och några tekniker att ta till.
Jag ser mest fram mot latensfasen som jag faktiskt känner mig trygg inför och förväntansfull.
Men när huvudet ska ut, genom "polokragen", känns fortfarande lite skrämmande men jag har det som ett delmål att när jag känner att "näe nu går det inte mer! Jag vill inte ha något barn jag vill ha en kattunge istället. nu går jag hem!" (vilket är vanligt när man är där) så är jag på toppen och det kommer bara bli bättre och det är inte så långt kvar. Då har jag nästan vunnit 
Framförallt känns det bra att ha gått kursen tillsammans och öva tillsammans. Vi är ett team med samma "språk" och samma mål.
Vi gick profylaxgruppens kurs med Mickan som föreläsare. Hon var en otroligt duktig föreläsare, skapade bra stämning, pedagogisk, rolig, självutlämnande, realistisk, trygg och verkade tro på och gilla vad hon gör.
Nu ska vi bara öva hemma. Det är svårare än jag trodde måste jag erkänna. Jag får ju ont när bebisen gräver sig nedåt med huvudet och varje gång kniper jag först ihop med ansiktet istället för att andas
Och idag slog jag tån i sängbenet och drog upp axlarna och skrek aj aj aj tills jag kom på att jag skulle passa på att andas
Men vi lärde oss olika andningar, hur man fysisk kan försöka möta smärtan, hur man markerar värkvilan så man tar tillvara på den och massage men framför allt har vi nu en beredskapsplan där vi båda vet vad vi ska göra. Vad som är mitt jobb (andas och slappna av) och vad som är Daniels jobb (resten)
Daniel vet bättre nu hur han kan stödja och hjälpa mig. Bara en sån sak att vi provat hur han kan vara nära i en massa olika ställningar och vad/hur han skulle kunna säga. Vad som skulle kunna funka på mig och vad som antagligen inte fungerar. Jag och Daniel har hittat målbilder, delmål och mentala bilder som förhoppningsvis kommer att hjälpa oss under förlossningen.
Vi fick också hitta våra krystmuskler
Man kan ju aldrig vara riktigt redo för sin första förlossning men nu känns det som om jag i alla fall lite mer om vad jag kan förvänta mig, jag har lite punkter att sikta på och några tekniker att ta till.
Jag ser mest fram mot latensfasen som jag faktiskt känner mig trygg inför och förväntansfull.
Men när huvudet ska ut, genom "polokragen", känns fortfarande lite skrämmande men jag har det som ett delmål att när jag känner att "näe nu går det inte mer! Jag vill inte ha något barn jag vill ha en kattunge istället. nu går jag hem!" (vilket är vanligt när man är där) så är jag på toppen och det kommer bara bli bättre och det är inte så långt kvar. Då har jag nästan vunnit
Framförallt känns det bra att ha gått kursen tillsammans och öva tillsammans. Vi är ett team med samma "språk" och samma mål.
Att sitta i en varm källa var heller inte helt fel för en värkande gravidkropp
Kommentarer
Trackback
