Plusen

Många sa när vi köpte gungan "men så dyrt för någonting som ni bara kommer att kunna använda så kort tid"

Men som jag ser det har den redan tjänat in sitt inköpspris flera gånger om.

* Varje kväll vi kunnat gunga henne när ingenting annat hjälper under hennes kvällsskrikperiod - utan tvekan värt 1000 kr
* Varje dag att veta att om ingenting annat hjälper kommer gungan hjälpa - utan tvekan värt 1000 kr
* Varje gång vi kunnat hänga gungan på insidan av toadörren och duschat tillsammans jag och Daniel - utan tvekan värt 1000 kr
* Att kunna ta med sig den och veta att hon kommer vilja sova där - kommer utan tvekan vara värt 1000 kr

Men hon sover inte i gungan på nätterna eftersom hon ammas och sover därför i vår säng.
Att vi inte fått tummen ur och skaffat fram en borr att sätta upp väggfästet vid sängen har ingenting med saken att göra 

Första tiden på BB så boade vi in oss i vårt rum och bara sov i omgångar och åt och skötte bebisen. Tittade lite på film också.
Daniel satt med henne innaför morgonrocken och tittade på serier medan jag försökte sova. Så fort hon ville fick hon amma (får hon fortfarande)

En typisk dag för mig hemma kan se ut så här:

06:00 Daniel går upp för att gå till jobbet. Han ställer in något till mig att äta för jag är dödshungrig efter nattamningen.
08:00 hon bajsar, jag byter. Sen är hon vaken och på bra humör. vi ligger i sängen och myser och leker
10:00 ammar, hon somnar om och förhoppningsvis jag också
12:00 ammar, byter (tre blöjor iom att hon kissat när hon sov, kissar direkt i nya blöjan och vill byta, bajsar i den ännu nyare blöjan  )

13:00 inser att jag inte ätit. försöker lägga henne i hårdliften för att bära in henne i köket eller bärsjalen.
14:00 ammar, byter 

och så håller det på hela dagen.
Ibland gråter hon då dansar vi till michael buble-sway så blir hon glad och sen somnar hon.

18 .00 daniel kommer hem. han tar över henne och jag duschar.

runt 20 brukar hon vara grinig och skrika. efter att vi bytt, vyssat, sjungit, haft hudkontakt ect och det inte hjälper lägger vi henne i gungan och då brukar hon somna direkt.

Vid 21 går vi och lägger oss i sängen. Hon sover antingen bredvid mig eller i hårdliften som står i mitten av sängen.
Sen ammar hon kl 12, 02, 04, 06 
kissblöjor byter jag i sängen, bajsblöjor går jag upp till skötbordet i badrummet med.


ungefär så tror jag att en dag ser ut.



Gungan är förövrigt guld värd. Dels när hon blir ledsen/arg på kvällen men också, häromdagen så hängde vi den på insidan av badrumsdörren och så kunde vi duscha tillsammans jag och daniel medan hon sov!

Tänkte skriva en "bäst i förlossnings/bb-väskan"-lista.

De här sakerna använde jag ur väskan:

- amningskudden, den använde jag till allt. Låg och hänge på den hemma, använde den som sittstöd under förlossningen, hade den som rullskydd i sängen med bäbisen, sov med den på bb och ibland även under amningen 

- coca cola, underbart efter förlossningen

- återhämntningsdryck typ ginomax. Lent och gott och energirikt

- zoo-klubba, få upp blodsockret 

- kamera, såklart

- fleecefilt

- babyfilt

- babymössa, fanns inte på bb

- mobilladdare

- vetekudde

- tofflor och egen morgonrock, patientrocken är underbar men deras "morgonrockar" (ser ut som målarrockar från tidigt 90-tal) är inte lika mysiga

- läppguck, mot torra läppar

- nässpray

- bok, när jag hade svårt att somna på BB eller när jag ammade (första dagarna kunde hon amma hur länge som helst)

- iPod-touch, som Daniel tittade på serier på de timmar när hon inte ville sova någon annanstans än på hans bröstkorg.

Natten innan vaknade jag och märkte att mina bröst läckte för första gången. Jag fick en lite ”hm undra om” - känsla i bakhuvudet.
När jag skulle upp på toa kl 06 knäppte det till i magen och det rann något ur mig. Jag tänkte att det kanske bara var en vattnig flytning men när jag ställde mig upp var jag tvungen att hålla en handuk mellan benen medan jag tog mig till duschen. När jag tog bort handduken forsade det ur mig. Jag såg ut som en häst som kissade. Daniel kunde inte hålla sig för skratt när han frågade om det var vattnet som gick. Vattnet var klart och hade små vita fettflagor i sig.
Iom att de påpekat tusen gånger att det inte är bråttom när vattnet går så ringde vi förlossningen i lugn och ro. De var inte heller stressade utan bad oss ringa tillbaka när det inte var ”natt” dvs efter kl 08. 
Vi gick igenom väskan och tog det lugnt i soffan. Kl 08 bestämde vi i samråd med förlossningen att vänta till kl 13.
Sagt och gjort. Jag fick några svaga värkar som var mer tillfredställande än onda. De kändes som mensvärk men man visste att de skulle gå över inom sekunder inte timmar som mensvärk. Den varma känslan när de klingade av gav mig hopp och någonting att längta efter. Något som jag använde mig av under resten av förlossningen. Istället för att dyka ner i värkarna klättrade jag upp för dem med ett mål, den sköna resan ner igen. I början var det kullar som sen blev till berg men på andra sidan fanns nedförsbacken och den varma känslan av att de klingade av.
Men värkarna försvann och kl 13 hade jag inte några värkar kvar. Vi fick tid kl 15 att åka in och kolla att bebisen var ok och för att fastställa vattenavgång. På sjukhuset fick jag en CTG-apparat på mig som mäter värkar och hjärtfrekvens hos barnet, tog tempen och en läkare kontrollerade om vattnet hade gått, vilket det såklart hade.
Läkaren såg ut som en veterinär i sina gröna ”scrubs” och plastförkläde.
Hon skickade hem oss med en tid för igångsättning 48h senare om det inte hade kommit igång då.
Hon tyckte att vi skulle passa på att gå på bio eller restaurang.



Så här i efterhand kan jag tycka att det var ett väldigt dåligt råd även om vi inte följde det. Gå hem och sov så mycket du bara kan hade varit ett bättre råd.
När vi kom hem började värkarna komma tillbaka. Vi djupandades och tittade på film. Jag hade ungefär 4 värkar i timmen.



På natten försökte jag sova men det var svårt iom att det kom värkar med jämna mellanrum så det blev inte så mycket sömn.
Vi fortsätter att andas och sätter på TENS-apparaten. Tensen tycker jag fungerar ganska bra men störst nytta gör det som distraktion och att kunna dra ner på den i mellan för att markera värkvilan.
Daniel tyckte det såg ut som om jag hade en fjärrkontroll.



Vi hade inte övat riktigt så mycket som vi hade tänkt men nu få vi öva desto mer och andningen sitter som den ska. 
Vi lyfter ut en fåtölj för jag har lättare att ta värkarna när jag sitter upp.
Vid 18 ringer jag till förlossningen för att få lite pepptalk att det visst kan sätta igång av sig själv och att det inte måste bli igångsättning.
Därefter börjar värkarna bli kraftigare och tätare.
Vid 21-tiden kommer de så tätt att jag mellanandas på toppen. 
Här inträffar något som jag inte var beredd på eller hört talas om innan förlossningen. Hela min kropp börjar skaka. Jag ligger som en parkinsonsjuk i sängen och kan inte sluta darra. Det är läskigt och stör värkvilan. 
Värkarna kommer tätare och jag mellanandas varje värk. Vid varje värk får Daniel pressa med händerna mot knäna, vilket hjälper massor. Han får fortsätta att pressa så alla värk som jag tar sittande resten av förlossningen.
Jag inser att jag inte vill ha ondare på väg in till sjukhuset och vi ringer in till förlossningen som välkomnar oss in.
22:35 skrivs vi in på förlossningen och jag är öppen 3cm.
Jag har väldigt ont i höften vilket förhindrar mig att röra mig som jag hade tänkt mig. Jag hinner inte byta ställning mellan värkarna pga höfterna och att de kommer tätare.
Jag får instruktion om hur lustgasen fungerar och provar lustgas mellan två värkar men tycker att det är obehagligt när rummet snurrar. Då känner jag hur hoppet om att lustgas skulle vara svaret på smärtan försvinner.
Jag lyckas med hjälp av en barsk barnmorska ta mig till duschen. Det är skönt och får skakningarna som kommit tillbaka att försvinna.
Jag och Daniel står i duschen och möter värkarna tillsammans. Som tack för allt stöd passar jag på att tokkräkas på honom och i hela duschen. Som tur var hade jag varit förutseende och ätit kräkvänlig mat.
Tillbaka på rummet bestämmer jag mig att prova lustgasen igen och nu lyckas jag ta den precis innan värken kommer igång, djupandades i masken och lägger ifrån mig masken på toppen och börjar lättandas istället. Det i kombination att blunda fungerade mycket bättre. 



I och med att jag släppte lustgasen på toppen och lättandades fick jag dubbel smärtlindring eftersom effekten av lustgasen är fördröjd.
Här någonstans avlöste värkarna varandra och ctg-kurvorna såg ut som hela havet stormar konstant.
Vi har även passat på att smygbyta barnmorska eftersom jag tyckte mer om en annan som kom in när den jag blivit tilldelad var upptagen i annan sal.
Jag inser även att en sak jag trott innan förlossningen, att jag skulle tycka att det skulle vara jobbigt att personalen inte är kvar hos en hela tiden, inte stämde. Jag tyckte tvärt om att det var ganska skönt att få vara ifred från dem och att deras frågor störde min andning och koncentration. Antagligen för att de inte kunde se när jag hade värkar iom att jag andades och försökte slappna av.
En annan sak jag inte hade räknat med var att barnet skulle vara så aktivt och sparka så mycket under förlossningen. Den lilla värkvila jag fick spenderades ofta med smärtsamma sparkar inifrån. Busunge.
Kl 06.30 var jag öppen 8 cm och hade helt plötsligt full förståelse för de som ville ha planerade snitt. Jag funderade även på hur folk kunde vilja skaffa fler barn och varför min mamma inte hatar mig som behövt genomgå det här för mig. 
Men tanken på epidural lockade inte. Dels tvivlade jag på att jag skulle kunna ligga/sitta så still att någon skulle kunna sticka mig i ryggen och dels ville jag inte riskera att det avstannade. Jag kände även att jag trots allt hade kontroll.
Jag funderade vid ett flertal gånger på hur man överlever en förlossning utan profylax. Vid några tillfällen hade jag ”överfallsvärkar” som jag kallade dem. Det var värkar som jag inte hann hitta andningen på innan de var i full gång och de var mycket obehagliga på ett smärtsamt och dödspanikartat sätt. Att möta alla värkar på det sättet måste vara fruktansvärt.
De tillfällena var det tur att Daniel kunde gripa in och hjälpa mig hitta andningen.
Vid sju-tiden bytte personalen av varandra och min barnmorska kom in och sa lycka till och hej då. Jag hör mig själv säga ”men jag älskar ju Yvonne”
Det nya teamet visar sig dock snabbt var fantastiska.
Jag fortsätter med lustgasen men mot slutet upplever jag att den inte fungerar lika bra. Jag tror att de har stängt av den utan att berätta för mig. Det visar sig dock att slangen har åkt ur.
Vi funderade dock på om det är en inspelning av Grey’s anatomy eftersom nästan alla på förlossningen och BB såg ut som modeller
08.00 var jag helt öppen och första krystvärken tog hela min kropp i besittning. Det var ingen tvekan om vad som hände. Krystvärkar och öppningsvärkar var som två helt olika världar. Vilken otrolig kraft. Jag skrek till barnmorskan att nu får jag krystvärkar, skrek lite mer rakt ut och försökte sen lokalisera mina krystmuskler. Barnmorskan sa under tiden och efteråt att hon var väldigt imponerad över mina krystningar. Det tror jag har å göra med att jag hade självförtroende att krysta iom att vi gått igenom det på kursen. Och alla pilatespass som hjälpte mig att identifiera och isolera de olika musklerna i bålen.
Men det gjorde fruktansvärt ont och jag hade en hård kant som inte ville ge med sig. Här var också den punkten som Daniel tyckte var jobbigast för nu både syntes och hördes det att jag hade fruktansvärt ont och det var inte mycket han kunde göra.
Det allra värsta var när barnmorskan höll kvar huvudet halvvägs ut och jag var tvungen att vänta på nästa värk för att krysta. Aldrig har tiden gått så sakta.
Men jag lättandades och det gick klockrent. Jag minns att undersköterska var på mig och frågade om jag inte blev snurrig, vilket jag inte blev alls. Däremot blev jag irriterad på henne för att hon störde mig. Jag har aldrig lättandas så bra någonsin.

Sen for bebisen ut med världens fart vid nästa krystning alldeles slät och rosa med apgar 10-10-10.



Jag kan inte låta blir att tro att det är litet tack vare att profylaxandningen syresatte mig och barnet väldigt bra som hon fick så fina siffror.
Så 08.29 den 4e februari, 51 timmar efter att vattnet hade gått, och 51h i stort sätt utan sömn, låg vår fina dotter Idun vid bröstet.

Oj vilken dag. Lokala centrum, provkörning till förlossningen, babyland och ikea. När jag ser det nedskrivet ser det inte så mycket ut men jag är helt slut.
Mina fogar börjar kännas nu men det är ju rätt lagom iom att det är nu bäckenet behöver vidgas men efter den här dagen när jag klev ur bilen hemma och kämpade mig upp för trappan tänkte jag på alla er som har haft foglossning halva/hela graviditeten.  Stackars er om ni känner så här i flera veckor!

Magen spänner, bebisen har aerobicspass och borrar sig ner i bäckenet.

Det kände dock väldigt skönt att reka förlossningen, speciellt iom att det dröjde lite innan de svarade på porttelefonen. Hade det hänt när det var "skarpt läge" hade jag blivit galen men nu kan jag räkna in den risken och ta det lugnt. Vi fick komma upp på förlossningen och det kändes också väldigt bra att fått titta in lite. Vi fick också veta att om man har onda värkar när man kommer så kommer det ner uska och möter en. Det känns bra.

På Ikea köpte jag en plaststol så att jag kan sitta i duschen under latensfasen 
En bokhylla till barnrummet och en massa billiga kuddar att pallra upp mig med på natten 

Jag har kommit fram till att jag antagligen vaknade flera gånger om natten av halsbrännan. Jag provar losec mups (det står mups på paketet) nu innan jag går och lägger mig och det har halverat mina nattliga toabesök!  (dvs jag vaknar inte längre av halsbrännan vilket gör att när jag vaknat känner att jag måste kämpa mig ur min hög av kuddar för att gå och kissa)
Den har inte helt eliminerat halsbrännan men det är mer under kontroll nu. 

Jag har även kommit på att en handledsskena på ena handen räcker för att lindra Karpaltunnelsyndrom i båda händerna.

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5809000.ab

Vi gick profylaxkurs i mellandagarna och är jättenöjda!
Vi gick profylaxgruppens kurs med Mickan som föreläsare. Hon var en otroligt duktig föreläsare, skapade bra stämning, pedagogisk, rolig, självutlämnande, realistisk, trygg och verkade tro på och gilla vad hon gör.

Nu ska vi bara öva hemma. Det är svårare än jag trodde måste jag erkänna. Jag får ju ont när bebisen gräver sig nedåt med huvudet och varje gång kniper jag först ihop med ansiktet istället för att andas 
Och idag slog jag tån i sängbenet och drog upp axlarna och skrek aj aj aj tills jag kom på att jag skulle passa på att andas 
Men vi lärde oss olika andningar, hur man fysisk kan försöka möta smärtan, hur man markerar värkvilan så man tar tillvara på den och massage men framför allt har vi nu en beredskapsplan där vi båda vet vad vi ska göra. Vad som är mitt jobb (andas och slappna av) och vad som är Daniels jobb (resten) 
Daniel vet bättre nu hur han kan stödja och hjälpa mig. Bara en sån sak att vi provat hur han kan vara nära i en massa olika ställningar och vad/hur han skulle kunna säga. Vad som skulle kunna funka på mig och vad som antagligen inte fungerar. Jag och Daniel har hittat målbilder, delmål och mentala bilder som förhoppningsvis kommer att hjälpa oss under förlossningen.
Vi fick också hitta våra krystmuskler 

Man kan ju aldrig vara riktigt redo för sin första förlossning men nu känns det som om jag i alla fall lite mer om vad jag kan förvänta mig, jag har lite punkter att sikta på och några tekniker att ta till.
Jag ser mest fram mot latensfasen som jag faktiskt känner mig trygg inför och förväntansfull.
Men när huvudet ska ut, genom "polokragen", känns fortfarande lite skrämmande men jag har det som ett delmål att när jag känner att "näe nu går det inte mer! Jag vill inte ha något barn jag vill ha en kattunge istället. nu går jag hem!" (vilket är vanligt när man är där) så är jag på toppen och det kommer bara bli bättre och det är inte så långt kvar. Då har jag nästan vunnit 

Framförallt känns det bra att ha gått kursen tillsammans och öva tillsammans. Vi är ett team med samma "språk" och samma mål.

Mitt brev

 

Våra förberedelser:

Vi har gått FUB-kurserna på sös och profylaxgruppens profylaxutbildning.

Jag har en TENS-apparat med mig.

Vi har smörjt med förberedelseolja

Läst bla ”Att föda : en barnmorskas tankar, råd och erfarenheter

en barnmorskas tankar, råd och erfarenheter”av Gudrun Abascal

 

Önskemål vid ankomst

• jag vill ha lavemang

• Jag är ofta väldigt uttorkad och skulle vilja ha vätskedropp för att inte börja förlossningen uttorkad.

 

Önskemål ang bemötande:

• Jag är känslig för folk som är putslustiga, klämkäcka eller förringar min prestation/smärta/rädsla.

• Jag är ”oblyg” och känner mig bekväm med undersökningar, kroppskontakt och liknande

• Dock tycker jag det är irriterande med upprepande ”lätt beröring”, ta gärna i mig men ordentligt.

• Det är viktigt för mig att känna mig prioriterad, stark, trygg och duktig.

 

Önskemål ang barnmorskan:

• Jag vill att barnmorskan ska ta kommando och föreslå saker, som t.ex. att prova att bada, byta ställning eller annat.

• Jag är rädd för att spricka mycket och vill därför att barnmorskan ger tydliga instruktioner, hjälper till med handen och håller lite extra koll.

• Det får gärna vara barnmorskestudenter och liknande med under förlossningen (bara det är tydligt vem som har huvudansvaret).

 

Önskemål ang smärtlindring

• De smärtlindrande metoder jag vill använda är lustgas, profylax-andning, dusch, tens

• Jag är öppen för att prova epiduralbedövning om det behövs, tex barnmorskan tycker att jag behöver vila, eller jag helt tappar modet ect, men siktar på att klara mig utan.

• Jag vill att Barnmorskan informerar mig om vilka metoder som är lämpliga vid olika tidpunkter och varnar mig när det börjar bli för sent för vissa metoder osv

• Jag vill inte ha kvaddlar

 

Önskemål ang förlossningsställningar

• Jag tror att jag vill, om möjligt, föda i någon sorts stående/upprätt/hukande ställning

• Jag vill prova förlossningspallen

 

Önskemål efter barnet kommit ut

• Jag vill prova akupunktur för att snabba på utdrivningen av moderkakan

• Jag vill ha sen avnavling

 

 

Pojke

[/] Bebisen hickar Lite

[ ] Magen toppig framåt

[ ] Hög mage

[ ] Din hud torr

[ ] Ditt hår tjock och glansigt

[ ] Bebisens hjärtljud under 140/min

[ ] Ej illamående de 12 första veckorna

[ ] Sover på vänster sida

[ ] hormon rand Tydlig

[x] vild bebis

[ ] lite halsbränna

[x] mer hårväxt

[ ] lite/inget blödande tandkött

[ ] sug efter choklad, salt, lakrits

[?] starkt avgränsande kanter på vårtgårdarna

[ ] sent utputande navel

[x] inga/få UVI

[ ] lite viktuppgång i början

 

Flicka

[/] Bebisen hickar mycket

[x] Magen är bred åt sidorna

[ ] Låg mage

[x] din hud mjuk

[x] ditt hår tunt och matt

[x] Bebisens hjärtljut över 140/Min

[X] Illamående de 12 första veckorna

[x] Sover på höger sida

[x] Ingen hormon rand

[ ] lugn bebis

[x] mkt halsbränna

[ ] samma/mindre hårväxt

[x] mkt blödande tandkött

[x] sug efter surt, frukt, grönsaker

[?] suddiga kanter på vårtgårdarna

[ ] tidigt utputande navel

[ ] många UVI

[x] mkt viktuppgång i början

 

 

 

Magbilder!

Jag ser ut som en mimare som har svalt en badboll innan jag får på mig någon av mina klänningar eller jättelånga stickade tröjor 

jag måste fatta att jag måste ta det lugnt 
gick på ikea och julshoppade i nacka forum idag. inte en bra idé 
jag fick ont i magen, ont i fötterna, blev helt slut...

nu ligger jag hemma och har ont i magen som stålar ner i "paradiset" (som ellskling på mitt forum säger  ) 

Både ikea och nacka forum var fullt med enorma fina toppiga gravidmagar som satt på tjejer som glatt småjoggade mellan butikerna med stora kassar. Jag känner mig som gravido invalido 

Först, ja jag kan inte sluta gå in på familjeliv och störa mig på allt som folk skriver där. Jag vet att jag borde hänga på sjalbarn.se istället...