enbartemma

Finns det något mer stereotypt än sushi till lunch och en chai-latte på Vetekatten?

Så här kul är det i Stockholm...

(ja jag vet man skulle kunna tro att den här bloggen handlar om Carro )

Ibland älskar jag mitt jobb, som när jag inte behöver jobba.  Det finns nästan alltid någon som vill byta pass. Nu kommer det att bli en tung söndagsmorgon men det kommer det att vara värt även om jag är dödsnervös inför torsdagen...

Carro har berättat för mig hur jag bör lägga upp mitt liv så nu är det bara att köra och skylla på henne om det skiter sig. Det känns bra.

Så första punkten på listan är körkort. Hur svårt kan det vara?

En annan sak. Snöblandat regn? Inte ok.

Jag undrar om det verkligen stämmer att mormoner tror att de kommer få en egen planet att styra över med sin fru om de har ett lyckat äktenskap i det här livet?

Dagens nakenbild:

jo jag vet man ska inte klä ut sina djur men det här är den enda tröjan hon gillar...

Ikväll tittar jag, mot bättre vetande, både på ett pinsamt program om pinsamma människor på chartersemester * rys * och insider. 

Jaha nu har jag valt ett namn till min blog  -Enbart Emma som självklart anspelar på Just Jack!  *handrörelser*

Igår var jag på naturhistoriska och såg deras utställning rainbow animals. Själva utställningen är ganska liten men rolig även om det mest är några uppstoppade djur, valpenisar och textrutor ( Visste ni att delfiner ibland har sex i andnigshålet? ).

Samtidigt är den mer än välkommen och värdefull, hur kul är det inte att få en hel väska full med verktyg att sänka mitt absoluta hat-argument ”Det är inte naturligt” med?

Efter det gick vi på en föreläsning i samma ämne. Själva föreläsningen var helt ok och jag fick bland annat reda på att eskimåkvinnorna kan ha flera älskare, att räkor skiftar kön och att objektprägling kan göra fåglar homosexuella.

foto: Staffan Waerndt, Naturhistoriska riksmuseet

Det som var mindre roligt var bråket jag hamna i med vaktmästaren eftersom vi inte fick sitta var vi ville i föreläsningssalen, trots att det var onumrerat och vi hade betalat lika mycket för våra biljetter som alla andra.

Varför?

 För att mitt sällskap satt i rullstol. Tydligen var vi en stor säkerhetsrisk och varannan mening ur hans mun var ”tänk på göteborg för 10 år sen”. Jag försökte kontra med att min vän väger runt 30kg och att jag därför inte riktigt ser ett problem förutom honom. Börjar det brinna slänger jag henne över axeln eller om det bara småpyr någonstans tar vi de låga långa trappstegen med stoleni rask takt. 

Jag kunde ha köpt att själva stolen var i vägen för ev utrymning men vi sa att hon kunde flytta över i stolarna och ställa stolen i garderoben men nej det fick vi absolut inte göra.

Det var alltså inte något problem för oss att röra oss i lokalen utan vi fick inte. Grattis Stockholm. Världens mest tillgängliga stad min rumpa.

Vi lyckades i alla fall skrämma några muséeanställda "kofta och stort halsbands"-kvinnor som med pannan i djupa veck och skam i ögonen lovade att ”ta upp frågan”.

 Det hela slutade med att vi ändå snällt fick sitta längst bak i salen, bakom den sista stolsraden med fnissande högstadietjejer och kisa som två närsynta surikater hela föreläsningen trots mitt utbrott om andra klassens medborgare och hot om aftonbladet.

Frågor som väcks:

-       Om föreläsaren sitter i rullstol, vad gör man då?

-       Får vi eg titta på resten av utställningarna? Om det börjar brinna får vi ju inte ta hissen och hur konsekvent vore det att låta mig baxa/bära ner henne då?

-       Om det kommer en person med en muskelsjukdom som går väldigt dåligt, hur gör de då?

Jag blir så sugen att smyga dit och märka upp alla rader med” CP-fritt” , ” invalidförbud” och ”Handikappade och andra oönskade element längst bak i salen tack”