enbartemma

Nu har jag skrivit en bråkdel av vad jag upplevde i helgen och är uppe i 4 sidor. Nej jag kommer inte tvinga er att läsa allt. Men ni kan få ett utdrag.

I denna scen:

Nora: min karaktär. nedbruten fd wannabe brat som aldrig lyckas

Jacob: karismatisk ledare för NKU, en av de största samhällsuppbyggarna och vapenmakterna i ett sönderfallet Sverige år 2023. 

Josefin: Hans syster, Noras reskamrat, avhoppare från NKU.

Josef: Har tidigare tagit ut frustrationen över sitt liv på Nora

Josefin stirrar på henne över rummet men Nora vänder bort blicken, hon får inte prata med henne. Josefin ljuger säger Jacob.

Hon måste få förklara för Josefin. Jacob kommer aldrig få veta någonting. Men Josefin vill inte lyssna. Dörren far upp en hårsmån från Jacob. I samma sekund har han Nora i sitt grepp och i nästa ögonblick sitter hon på sängen. Med mörk blick tvingar han upp hennes huvud med sin ena hand om hennes haka. Hon skulle ju inte prata med Josefin? Varför förstår hon inte att det är för hennes eget bästa. När örfilen träffar krossar den löftet om att aldrig göra henne illa. Han tar henne i sin famn och vaggar henne, stryker henne över håret. Hon låter hans lögner smeka henne. När hon ser in i hans ögon är de varma hasselnötsfärgade.

-       Du är vacker

Hon slår ner blicken

-       nej , viskar hon.

-       Titta på mig. Du är vacker.

-       Säg det igen

-       Jag ska ta dig härifrån, det lovar jag.

Om hon bara träffat Jacob innan hon träffade Josefin, om hon bara inte hade råkat bränna ner lagret, om hon bara inte hade berättat för Josef om branden, om bara allt hade varit annorlunda men det kommer inte bli någon röd liten stuga och rosa moln

Nora klamrar sig närmare Jacob, borrar in ansiktet i hans bröst, försöker tränga bort Josefs röst i huvudet som obarmhärtigt drar henne tillbaka till verkligheten. Jävla Josef. Han fattar ju ingenting. Han bara förstör. Allt är hans fel. Alla är likadana. Om hon ska leva såhär kan hon i alla fall leva så med den hon får ut någonting av. Så länge hon är vid Jacobs sida så är det i alla fall bara han som kan skada henne. Hon är hans nu, hon har gjort sitt val. Vem är han att döma henne?

Jävligt lätt för honom att säga som är en stor stark grävare som drar runt i sitt fordon med sin bästa vän. En riktig vän. Vad kan han ha för problem?

Hon låter Josef veta att det är pga såna som honom hon är tvungen att vara med någon som kan ge henne beskydd. Pga galningar som ger sig på henne för saker hon inte förstår. Jacob kan hon hantera, hon måste bara bli bättre.

Josefs självbedrägeri retar henne. Han förstår ju inte.

-       Du är en sån hycklare, Hon blir själv överraskad av styrkan i sin röst, tror du inte att alla andra ber om ursäkt efteråt? Tror du verkligen att du är annorlunda?

Hon kan se på honom att han inte förstår, att han inte vill förstå. Hon fortsätter.

-       Hur många gånger tror du inte jag har hört det där? Vad vill du göra nu då? Bli sams så att du kan spöa mig igen?

Insikten slår till, Hon kan se förfäran i hans ögon innan de blir svarta av ilska igen. Tillfredsställelsen tränger undan ångesten och trots att han kastar

-       ja det kanske vi borde göra.

efter henne, känner hon sig som en vinnare när hon går därifrån.

Jacob sitter omgiven av sina soldater och personal uppe på den lilla scenen och Nora vid hans sida. Hon blickar över baren och dansgolvet.

Hon är där nu. Hon sitter äntligen vid VIP-bordet. Världen var tvungen att gå under och det får kosta vad det vill men hon är där nu.

Då är det som om verkligheten förändras som om en slöja lyfts och när hon sveper med blicken över lokalen försvinner allt smuts och blod.

Under framträder Visbys Beach Club. Borden och bänkarna blir dyra grå stilrena möbler med lysvita kuddar, de som står och shottar och tjoar i baren får dyra väskor, blekta tänder och glansigt hår. Bakom de dansande människorna i dyra märkeskläder har solen precis börjat försvinna i havet…

Hon tar Jacobs hand. Han kramar den och kysser henne på kinden. Hon är där nu.

Josef vill prata med henne igen, trots att han varit hotfull följer hon med honom. Hon känner sig stark och hon vill inte riskera att han ska gå till Jacob med sanningen om branden.

En sekunds tvekan, en sekund av svaghet och hon har tappat kontrollen över situationen igen.

Första slaget får henne att handlöst falla ner på bänken. Hon hinner känna den tunna stoppningen och det slitna galontyget i ryggen innan det andra slaget träffar i ansiktet.

Hon håller andan och väntar på det tredje.

Jacobs röst får världen att stanna till. Josef backar, ser sig vilset omkring som om han vaknat ur en dröm.

-       Hon har stulit av mig igen

Josefs lögn träffar som en hink iskallt vatten. Hon hinner precis möta Jacobs mörka ögon innan örfilen träffar henne hårt över kinden. I bakgrunden hör hon Josefs försök att avbryta men Jacob fortsätter att slå.

-       Du skämmer ut mig

Kylan i Jacobs röst får henne att vilja kräkas. Han kommer att lämna henne. Paniken vidgas i bröstet. Hon gråter, klamrar sig fast vid honom och ber om ursäkt. Hon ska bli bättre. Jacob? Varje gång hon säger hans namn kommer ensamheten ett steg närmare och paniken växer. Allt kommer att gå åt helvete. Det får inte hända.

Han stannar upp, ser på henne. Hon kan inte låta bli att skaka. Varsamt tar han hennes huvud i sina händer, stryker henne över kinden och säger mjukt att han förlåter henne. Det är som om hon inte insett att hon hållit andan förrän nu och luften strömmar ner i hennes lungor igen.

Han stryker undan hennes tårar, kysser henne i pannan.

-       Där ser du varför du ska hålla dig i närheten av mig och inte försvinna iväg. Jag vill ju bara ditt bästa. Du förstår det eller hur?Jag kommer aldrig göra illa dig igen…