Att vara tacksam

Jag funderar över det här med att vara tacksam

Jag har problem med ordet tacksam. I vilka situationer ska man egentligen vara tacksam? :-k

Jag är glad över en massa saker i mitt liv.
Jag är glad att jag är född i Sverige så att jag har möjligheten att leva ett bekvämt och skyddat liv.
Jag är lycklig över att jag har så fina vänner som fyller mitt bekväma trygga liv med glädje.
Jag uppskattar att jag har en man som älskar mig och gör sin del (och lite till) av hemmets sysslor.

Men många verkar tycka att man bör vara tacksam över allt ovan men vem är det jag bör vara tacksam mot?
I mina öron är man lite skuldsatt när man är tacksam.

Jag har inga problem att vara tacksam. När jag får hjälp tex blir jag tacksam.

Om jag ramlar på gatan och någon stannar och hjälper mig upp är jag tacksam.
Om jag får en fin present är jag tacksam.
(sen tycker jag heller inte att brist på tacksamhet alltid är det samma som otacksamhet)

Om min man tar disken är jag nöjd men om han kommer och hämtar mig i bilen är jag tacksam.


Ska man verkligen gå genom livet och vara tacksam att man har ben, att man kan få barn, att man lever?
Varför duger det inte att gå genom livet och var glad, belåten och lycklig över att ha ben, att man kan få barn och att man lever?

Har jag helt fel i att tacksamhet är en riktad känsla?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0