enbartemma

Det allra första dagboksinlägget (skrivet en tid efter mitt missfall och avslutat förhållande)

insikt

Daterat: Fredagen den 24:e september 2004 kl 06:44

insikten rinner längs ryggraden likt kallt vatten. 

Hur blind jag varit. verkligheten flimrar till. kylan som slår mot mig får mig att skrika ljudlöst. jag vill sluta mina ögon igen men det är försent. 

Någonstans hör jag någon skratta. jag vet vem. 

känner hur mitt jag flyr i olika riktningar och så är jag tillbaka. mina masker ligger krossade vid mina fötter. Min svaghet lyser som en fyr i mörkret. varnar alla att inte komma nära. 

jag lägger händerna på min mage men den röst som viskat där inne har tystnat. jag kan känna tomrummet genom skinnet. 

Hopplösheten smyger upp bakom, lägger sina armar om mig, hans händer på mina, hans huvud på min axel. så står vi ensamma tillsammans.

men också den här:

Mina vänner (älskad)

Daterat: Onsdagen den 6:e oktober 2004 kl 00:16

Jag sitter ensam på stockholms mest romantiska plats och låter alla ljusen från staden under mig spegla sig i det svarta vattnet. Lugn. trygg. 

Som om jag inte längre vore en del av staden fortsätter livet utan mig. Jag har ingenstans jag måste vara, jag har ingenting jag måste göra. Jag är inte längre rädd för höjden. som om staden håller mig uppe. Det blåser sakta i trädkronornas ännu gröna lövverk nedanför och bruset från staden ligger som en sorts tysnad runt omkring. 

Jag förstår idag hur otroligt lyckligt lottad jag är. Hur många vänner jag har som älskar mig. En osjälvisk ren kärlek som jag inte kan slå ifrån mig. jag har aldrig gjort något för att vinna eller förtjäna deras kärlek ändå finns de där för mig bara för att jag är jag. När de ser på mig kan jag se en värme jag trodde jag förlorat. De sluter upp runt mig och jag kan inte falla. Vilka utav alla de människor som springer till tunnelbanor och bussar framför mig är så ensamma som jag trodde jag var? Jag är inte ensam. Jag är älskad. idag vet jag att det är sant. De ser i mig något jag trode jag hade förlorat. Jag kan se henne nu när jag ser mig i spegeln. Hon får mig att sträcka på ryggen och le. Jag behöver inte göra något för att bli omtyckt. Jag är värd att kämpa för.