min widget

Jag börjar tycka att min widget är lite läskig. Den ligger ju alldeles still och flyter omkring. Så gör ju inte min bebi (jag vet inte varför jag börjar kallade den så och stava så *himlar med ögonen*). Min Bebi far omkring och vifftar med armar och ben, den dricker fostervatten och gör andningsövningar.

Den vilda bebin

Nu har jag varit på ultraljud!!!

Wow det var så otroligt häftigt! Först låg den stilla och sov men sen vaknade den och var jättevild. Vred sig och viftade med armarna och benen. 
Det var så häftigt att jag började gråta. Jag låg där och fånlog och tittade på skärmen och tårarna bara rann. Det var lite oväntat 8-[ 

Varför får inte alla se den tidigare ungefär som jag i vecka 12-13? Innan går man ju och oroar sig att den ska ha 4 armar eller ligga utanför livmodern eller vad knas som helst, eller att man bara är magsjuk och tjock.
Först nu förstår man att det är på riktigt! Jag ska ha barn!

Jag fick jättebra siffror också 1:10816.
Nu känns det som att jag gjort vad jag kunnat så nu ska jag försöka att bara njuta.
Hon mätte den också och jag har kvar samma bf som jag själv räknat ut, än så länge.

aha

Fostret: Benvävnad skapas och revben kan ses på ultraljud. Fostret kan öppna och stänga sin mun, suga och svälja, gäspa och sträcka på hela kroppen. 


Det förklarar varför jag drack en halv liter mjölk och bara var sugen på ost idag...

preggo-glow?

Var är min utlovade preggo-glow? Jag har en finne på hakan ( har aldrig finnar i vanliga fall), har inte fått den riktiga gravidmagen än men blivit tjock av att det enda jag kunnat äta har varit mannafrutti, rostbröd och glass och nu har jag till råga på allt kräkts sönder ett blodkärl i ögat så jag ser ut som en krokad abborre ...



Blandas?

"det ska ändå blandas i magen" brukar man säga.
Jag har nu efter många empiriska försök kommit fram till att så är inte fallet.
Allting kommer upp i den ordning man åt det.

Tillbaka

Illamåendet kom snabbt tillbaka.

Men nu är jag i alla fall sjukskriven på förmiddagarna. väldigt skönt måste jag erkänna.
Och enda biverkningen från min nya medicin är att mina ögon kliar. Det kan jag leva med.

Och jag har fått igenom min remiss för KUB-test så den 29e ska jag på Ultraljud för att mäta vätskespalt i nacken på parasiten! Hoppas jag får bilder men det är nog för mycket att hoppas på.

Orolig

I morse vaknade jag helt utan illamående. Inte pga några fantastiska piller utan bara utan illamående. Huxflux
Tror ni att jag kan njuta av det?
Nej nu är jag såklart jätteorolig att någonting ska vara fel.

Jag längtar så tills man kan käna den röra sig där inne så man kan buffa på magen och se om den lever...

Nu ska jag försöka sluta oroa mig men jag vet inte hur 

tur

Tur att både jag och Daniel är så snygga då 


Photobucket

Äntligen läkarhjälp

Efter att ha kämpat mig till mama mia igen via pendeltåg fick jag träffa en läkare.
Jag älskar verkligen att gå till en bra läkare. Efteråt kände jag mig som efter ett yogapass eller pilates när jag gick därifrån.
Få saker slår en läkare som lyssnar, ställer frågor och tar en på allvar.

Nu har jag fått medicin och fått prata igenom och gjort upp en plan ang viss ärftlighet som finns i familjen! Och han sjukskrev mig på halvtid så jag har ringt min chef och tagit bort alla mina morgonpass!
Harmoni.

Nu ska vi bara hålla tummarna att Lergigan com funkar. Hittills har det funkat bra. Elddopet kommer imorgon bitti.


Så här ser krypet ut nu, det har förvandlats från ödla till en liten alien...




Huvudvärk

Det blir bara klag från mig idag. Nu har jag haft ont i huvudet hela dagen. Ingenting hjälper. Har försökt med alvedon, dricka vatten, resorb, sova Jag blir snart galen. Var hos barnmorskan i morse och hade normalt blodtryck och sockervärde men lågt järn. Vad göra? Illamåendet gick såklart inte heller över vid 14 som det oftast gör. skitdag.

Rapport från illmåendet

När Cilla mådde illa undrade jag varför hon aldrig uppdaterade sin blogg. Nu förstår jag. Det är inte så spännande att skriva ”Jag mår illa och är trött” varje dag. Jag hade iofs kunnat lägga till ”idag kräktes jag blod” för de som är intresserade. Kände mig som en bulimiker som kräks så mycket att halsen börjar blöda.

 

En sak som jag funderar över är att jag förväntas vara så glad hela tiden men just nu känns det som att låta någonting växa i ens kropp är en synnerligen udda beslut. Lite känns det som att invadera Irak. Bad exitstrategi…

Jag är ärligt talat livrädd.

 

Och det här med att må illa. Jag börjar ledsna på det. Samtidigt som man inte vill att det ska försvinna innan det är normal eftersom det kan betyda att någonting är fel. 

RSS 2.0