Rapport från illmåendet
När Cilla mådde illa undrade jag varför hon aldrig uppdaterade sin blogg. Nu förstår jag. Det är inte så spännande att skriva ”Jag mår illa och är trött” varje dag. Jag hade iofs kunnat lägga till ”idag kräktes jag blod” för de som är intresserade. Kände mig som en bulimiker som kräks så mycket att halsen börjar blöda.
En sak som jag funderar över är att jag förväntas vara så glad hela tiden men just nu känns det som att låta någonting växa i ens kropp är en synnerligen udda beslut. Lite känns det som att invadera Irak. Bad exitstrategi…
Jag är ärligt talat livrädd.
Och det här med att må illa. Jag börjar ledsna på det. Samtidigt som man inte vill att det ska försvinna innan det är normal eftersom det kan betyda att någonting är fel.
Kommentarer
Trackback
