Förlossningen

Natten innan vaknade jag och märkte att mina bröst läckte för första gången. Jag fick en lite ”hm undra om” - känsla i bakhuvudet.
När jag skulle upp på toa kl 06 knäppte det till i magen och det rann något ur mig. Jag tänkte att det kanske bara var en vattnig flytning men när jag ställde mig upp var jag tvungen att hålla en handuk mellan benen medan jag tog mig till duschen. När jag tog bort handduken forsade det ur mig. Jag såg ut som en häst som kissade. Daniel kunde inte hålla sig för skratt när han frågade om det var vattnet som gick. Vattnet var klart och hade små vita fettflagor i sig.
Iom att de påpekat tusen gånger att det inte är bråttom när vattnet går så ringde vi förlossningen i lugn och ro. De var inte heller stressade utan bad oss ringa tillbaka när det inte var ”natt” dvs efter kl 08. 
Vi gick igenom väskan och tog det lugnt i soffan. Kl 08 bestämde vi i samråd med förlossningen att vänta till kl 13.
Sagt och gjort. Jag fick några svaga värkar som var mer tillfredställande än onda. De kändes som mensvärk men man visste att de skulle gå över inom sekunder inte timmar som mensvärk. Den varma känslan när de klingade av gav mig hopp och någonting att längta efter. Något som jag använde mig av under resten av förlossningen. Istället för att dyka ner i värkarna klättrade jag upp för dem med ett mål, den sköna resan ner igen. I början var det kullar som sen blev till berg men på andra sidan fanns nedförsbacken och den varma känslan av att de klingade av.
Men värkarna försvann och kl 13 hade jag inte några värkar kvar. Vi fick tid kl 15 att åka in och kolla att bebisen var ok och för att fastställa vattenavgång. På sjukhuset fick jag en CTG-apparat på mig som mäter värkar och hjärtfrekvens hos barnet, tog tempen och en läkare kontrollerade om vattnet hade gått, vilket det såklart hade.
Läkaren såg ut som en veterinär i sina gröna ”scrubs” och plastförkläde.
Hon skickade hem oss med en tid för igångsättning 48h senare om det inte hade kommit igång då.
Hon tyckte att vi skulle passa på att gå på bio eller restaurang.

Bild

Så här i efterhand kan jag tycka att det var ett väldigt dåligt råd även om vi inte följde det. Gå hem och sov så mycket du bara kan hade varit ett bättre råd.
När vi kom hem började värkarna komma tillbaka. Vi djupandades och tittade på film. Jag hade ungefär 4 värkar i timmen.

Bild

På natten försökte jag sova men det var svårt iom att det kom värkar med jämna mellanrum så det blev inte så mycket sömn.
Vi fortsätter att andas och sätter på TENS-apparaten. Tensen tycker jag fungerar ganska bra men störst nytta gör det som distraktion och att kunna dra ner på den i mellan för att markera värkvilan.
Daniel tyckte det såg ut som om jag hade en fjärrkontroll.

Bild

Vi hade inte övat riktigt så mycket som vi hade tänkt men nu få vi öva desto mer och andningen sitter som den ska. 
Vi lyfter ut en fåtölj för jag har lättare att ta värkarna när jag sitter upp.
Vid 18 ringer jag till förlossningen för att få lite pepptalk att det visst kan sätta igång av sig själv och att det inte måste bli igångsättning.
Därefter börjar värkarna bli kraftigare och tätare.
Vid 21-tiden kommer de så tätt att jag mellanandas på toppen. 
Här inträffar något som jag inte var beredd på eller hört talas om innan förlossningen. Hela min kropp börjar skaka. Jag ligger som en parkinsonsjuk i sängen och kan inte sluta darra. Det är läskigt och stör värkvilan. 
Värkarna kommer tätare och jag mellanandas varje värk. Vid varje värk får Daniel pressa med händerna mot knäna, vilket hjälper massor. Han får fortsätta att pressa så alla värk som jag tar sittande resten av förlossningen.
Jag inser att jag inte vill ha ondare på väg in till sjukhuset och vi ringer in till förlossningen som välkomnar oss in.
22:35 skrivs vi in på förlossningen och jag är öppen 3cm.
Jag har väldigt ont i höften vilket förhindrar mig att röra mig som jag hade tänkt mig. Jag hinner inte byta ställning mellan värkarna pga höfterna och att de kommer tätare.
Jag får instruktion om hur lustgasen fungerar och provar lustgas mellan två värkar men tycker att det är obehagligt när rummet snurrar. Då känner jag hur hoppet om att lustgas skulle vara svaret på smärtan försvinner.
Jag lyckas med hjälp av en barsk barnmorska ta mig till duschen. Det är skönt och får skakningarna som kommit tillbaka att försvinna.
Jag och Daniel står i duschen och möter värkarna tillsammans. Som tack för allt stöd passar jag på att tokkräkas på honom och i hela duschen. Som tur var hade jag varit förutseende och ätit kräkvänlig mat.
Tillbaka på rummet bestämmer jag mig att prova lustgasen igen och nu lyckas jag ta den precis innan värken kommer igång, djupandades i masken och lägger ifrån mig masken på toppen och börjar lättandas istället. Det i kombination att blunda fungerade mycket bättre. 

Bild Bild

I och med att jag släppte lustgasen på toppen och lättandades fick jag dubbel smärtlindring eftersom effekten av lustgasen är fördröjd.
Här någonstans avlöste värkarna varandra och ctg-kurvorna såg ut som hela havet stormar konstant.
Vi har även passat på att smygbyta barnmorska eftersom jag tyckte mer om en annan som kom in när den jag blivit tilldelad var upptagen i annan sal.
Jag inser även att en sak jag trott innan förlossningen, att jag skulle tycka att det skulle vara jobbigt att personalen inte är kvar hos en hela tiden, inte stämde. Jag tyckte tvärt om att det var ganska skönt att få vara ifred från dem och att deras frågor störde min andning och koncentration. Antagligen för att de inte kunde se när jag hade värkar iom att jag andades och försökte slappna av.
En annan sak jag inte hade räknat med var att barnet skulle vara så aktivt och sparka så mycket under förlossningen. Den lilla värkvila jag fick spenderades ofta med smärtsamma sparkar inifrån. Busunge.
Kl 06.30 var jag öppen 8 cm och hade helt plötsligt full förståelse för de som ville ha planerade snitt. Jag funderade även på hur folk kunde vilja skaffa fler barn och varför min mamma inte hatar mig som behövt genomgå det här för mig. 
Men tanken på epidural lockade inte. Dels tvivlade jag på att jag skulle kunna ligga/sitta så still att någon skulle kunna sticka mig i ryggen och dels ville jag inte riskera att det avstannade. Jag kände även att jag trots allt hade kontroll.
Jag funderade vid ett flertal gånger på hur man överlever en förlossning utan profylax. Vid några tillfällen hade jag ”överfallsvärkar” som jag kallade dem. Det var värkar som jag inte hann hitta andningen på innan de var i full gång och de var mycket obehagliga på ett smärtsamt och dödspanikartat sätt. Att möta alla värkar på det sättet måste vara fruktansvärt.
De tillfällena var det tur att Daniel kunde gripa in och hjälpa mig hitta andningen.
Vid sju-tiden bytte personalen av varandra och min barnmorska kom in och sa lycka till och hej då. Jag hör mig själv säga ”men jag älskar ju Yvonne”
Det nya teamet visar sig dock snabbt var fantastiska.
Jag fortsätter med lustgasen men mot slutet upplever jag att den inte fungerar lika bra. Jag tror att de har stängt av den utan att berätta för mig. Det visar sig dock att slangen har åkt ur.
Vi funderade dock på om det är en inspelning av Grey’s anatomy eftersom nästan alla på förlossningen och BB såg ut som modeller
08.00 var jag helt öppen och första krystvärken tog hela min kropp i besittning. Det var ingen tvekan om vad som hände. Krystvärkar och öppningsvärkar var som två helt olika världar. Vilken otrolig kraft. Jag skrek till barnmorskan att nu får jag krystvärkar, skrek lite mer rakt ut och försökte sen lokalisera mina krystmuskler. Barnmorskan sa under tiden och efteråt att hon var väldigt imponerad över mina krystningar. Det tror jag har å göra med att jag hade självförtroende att krysta iom att vi gått igenom det på kursen. Och alla pilatespass som hjälpte mig att identifiera och isolera de olika musklerna i bålen.
Men det gjorde fruktansvärt ont och jag hade en hård kant som inte ville ge med sig. Här var också den punkten som Daniel tyckte var jobbigast för nu både syntes och hördes det att jag hade fruktansvärt ont och det var inte mycket han kunde göra.
Det allra värsta var när barnmorskan höll kvar huvudet halvvägs ut och jag var tvungen att vänta på nästa värk för att krysta. Aldrig har tiden gått så sakta.
Men jag lättandades och det gick klockrent. Jag minns att undersköterska var på mig och frågade om jag inte blev snurrig, vilket jag inte blev alls. Däremot blev jag irriterad på henne för att hon störde mig. Jag har aldrig lättandas så bra någonsin.

Sen for bebisen ut med världens fart vid nästa krystning alldeles slät och rosa med apgar 10-10-10.

Bild

Jag kan inte låta blir att tro att det är litet tack vare att profylaxandningen syresatte mig och barnet väldigt bra som hon fick så fina siffror.
Så 08.29 den 4e februari, 51 timmar efter att vattnet hade gått, och 51h i stort sätt utan sömn, låg vår fina dotter Idun vid bröstet.

Bild Bild

Bild

Kommentarer
Postat av: Clavi

Det här är nog den mest fantastiska förlossningsberättelse jag läst! Tror jag har skrattkramp i magen, samtidigt som man verkligen fattar vilket under det är. Du rockar Emma! ;)

2010-02-14 @ 19:05:47
Postat av: Therése/Thessilou

Ja jävlar! Det gjorde ni bra!

Grattis igen till er fina Idun.

2010-02-14 @ 20:49:47
URL: http://viripiri.blogspot.com
Postat av: Ia

Gratinerar!!!

Instämmer med Clavi - jävlar vad jag skrattade emellanåt.

Och så imponerande berättelse!

Grattis allihop.

Kram Ia

2010-02-14 @ 22:21:55
URL: http://themeangreenmachine.blogg.se/
Postat av: C

Fantastiskt! Fantastiskare! Fantastiskast! :-) Grattis!

2010-02-15 @ 09:28:36
URL: http://abc-barn.blogspot.com
Postat av: Sofia

Tack Emma för din berättelse...

Jag är alldeles gripen...

Så profylaxen var värd pengarna???



Och all lycka till med föräldraskapet... Ni kommer klara det galant...



Kram

2010-02-15 @ 11:04:11
Postat av: karin

Du är fantastisk! Visste väl det. Jag skakade oxå sådär med B men inte med E, så jag trodde det var nått knas med mig. Heller aldrig hört talas om det förr.



Schysst bild där du ligger med masken och Daniel ser ut som han är på kalas ungefär. Där skrattad jag. :)

2010-02-16 @ 15:57:54
URL: http://diminutiv.blogspot.com
Postat av: SofiaH

Vilken fantastisk fin förlossningsberättelse!!

Och vilket bra samarbete ni verkade ha!!!

"Ronjastina" :)

2010-02-17 @ 09:36:10
URL: http://sofiahsblogg.wordpress.com/
Postat av: frost

Oj vad mycket kommentarer!

blogg.se's nya design gjorde att jag missat att det kommit kommentarer öht...



Tack för alla fina ord!



Sofia: För mig var den värd vartenda öre. Jag är supernöjd med kursen och tyckte att den gav mig den trygghet och verktyg som fungerade.



Karin: Ja visst är den sjukt rolig. Det ser ut som om jag däckat på en fest. Jag funderade ett tag på om jag verkligen vågade publicera den men kom fram till att den måste jag bjuda på.

2010-02-17 @ 13:23:41
URL: http://enbartemma.blogg.se/
Postat av: EnbartEmma

Oj vad mycket kommentarer!

blogg.se's nya design gjorde att jag missat att det kommit kommentarer öht...



Tack för alla fina ord!



Sofia: För mig var den värd vartenda öre. Jag är supernöjd med kursen och tyckte att den gav mig den trygghet och verktyg som fungerade.



Karin: Ja visst är den sjukt rolig. Det ser ut som om jag däckat på en fest. Jag funderade ett tag på om jag verkligen vågade publicera den men kom fram till att den måste jag bjuda på.

2010-02-17 @ 13:24:30
URL: http://enbartemma.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0